fredagen den 24:e december 2010

Men tydligen

... är jag inte för gammal för Karl-Bertil Jonsson. Lite julmat på det och positivt tänkande, and I keep flygrädslan at bay. För en liten stund.

Kalle Anka

Inser med viss sorg att jag är för gammal för Kalle Anka... Medelålders. Jamen då tar jag och städar lite istället dårå.

torsdagen den 23:e december 2010

Flygrädd

Jag tycker inte om att flyga. Försöker påminna mig själv om att jag inte heller tycker om att köra bil på hala vägar där andra bilar också kör. Eller åka bussar som skiter i hastighetsgränserna. Jag tycker nog inte om att göra något alls där jag själv inte kan ha kontroll. Men det hjälper inte att intala mig själv att det är ett kontrollproblem. Jag är lika rädd för det.

onsdagen den 22:e december 2010

Världens bästa

Här kokar det som kanske är världens godaste marmelad. Ja, NYC-mamman, jag fortsätter med julmaten!


Päron, citron och vaniljmarmelad!

Den svarta strumpans förbannelse

Vi tyckte vi var smarta som bara köpte svarta strumpor. Vi tänkte att då passar alla ihop med alla. Vi tänkte att då slipper vi problemet med sortering. Hahaha, oj, vad fel vi hade. Fel längd, fel färg, fel resår, fel storlek. Vad gör vår maskin med strumporna egentligen?

Strumpor utan maka.

Who would have thought


Minsann om inte lillejulen blev riktigt lyckad! Glada miner över klappar, god mat och julstämning. Vad mer kan en ensam mamma begära?

måndagen den 20:e december 2010

Lillejul

Firar vårt livs första lillejul imorgon. Jag tycker att det suger. Big Time. Ingen Kalle på TV, ingen Karl-Bertil. Men köttbullar, vörtbröd, lussekatter, julmust, gravlax, pepparkakor och klappar blir det. Sonen tycker också att det är konstigt med lillejul. "Gör alla så"? Undrar han. Och jag svarar "alla barn som inte bor med båda sina föräldrar". Med sorg säger jag detta. Och inser plötsligt att jag förstår de som försöker fira jularna tillsammans med bonusbarn, bonusföräldrar och hela kitet. Det suger helt enkelt att inte fira den 24e som man ska. Fast alternativet att fira med ex-mannen är så surrealistiskt att jag småler lite. Sådär, lillejul blev helt plötsligt ett godtagbart alternativ.

söndagen den 19:e december 2010

Lite

Jag gjorde testet "vilka ord använder du mest" på Facebook. Som första ord hamnade "lite". En rundtitt bland mina vänner visade liknande resultat, att ordet "lite" kom väldigt högt. Jag som bott i USA flera år, funderar på hur mycket jag använde orden "little" "few" "a tad"? Men funderar vidare över ordet "lite". I USA använder man det inte på samma sätt som vi gör i Sverige. Endast en reflektion, men jag tror jag ska försöka stryka några "lite" i framtiden. Tänka större, åtminstone så långt som till "lagom" för det är ju det vi får höra hela tiden att vi är. Landet Lagom. Kanske vi istället skulle kallas Landet Lite?

lördagen den 18:e december 2010

Lilla Åland

Det spelar ingen roll att stolen man sitter på som går sönder är en Malmsten. Det gör lika ont att falla från den som från vilken IKEA-stol som helst. :(

Bättre

Vad skönt, nu har berättelsen lyft så att korrekturfelen överskuggas. En kaffe och lite tända ljus på det, samt en gran som står i farstun och tinar upp och lördagen är riktigt trvisam.

torsdagen den 16:e december 2010

Korrektur?

Men nej, redan besviken på Alfahannen! Man kan tycka att Bonniers skulle ha råd med korrektur, eller att Wennstam själv skulle ha hanterat svenska språket lite bättre? Det här är en bok som jag så gärna vill lämna en femma i betyg till. Men hur mycket jag än vill det, så är det omöjligt när det redan på s. 20 står: "Hon kvider till, hon kan inte hindra ljudet från att komma över hennes läppar." Åh, sådant där klarar jag inte av, jag blir alldeles förvirrad. Hur många kvinnor talar vi om?

onsdagen den 15:e december 2010

Bokfrossa

Köp fyra, betala för tre är väldigt svårt att motstå. Först ut: Alfahannen! Men när jag läser på baksidan så påminner den om den bok jag håller på att skriva själv... Kanske ska jag vänta med den så att jag inte får prestationsångest? Eller ska man kanske ta tjuren vid hornen och se det som en sporre?

Rycka mig i kragen

Nej, nu får jag allt ta tag i det där rummet på vinden där jag ju ska sitta och skriva mina romaner. Att sitta på café blir lite väl dyrt i slutänden. 39 kr för en latte, 29 kr för en kaka... Åsså bensin på det. Nix, skärpning!

Det kom ett mail

Igår fick jag ett mail av en läsare. Det berörde mig verkligen riktigt djupt. Ett utdrag:  

... Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag hoppas jag fått fram att jag kommer ha med mig din bok/historia i tankarna för en lång tid framöver. För mig är det det bästa betyg en bok kan få. Och, du har inspirerat mig till att börja plocka fram mitt sanna jag. Har alltid brytt mig väldigt mycket om vad folk tänker och tycker om mig, och jag kan känna att jag någonstans på vägen tappat mig själv. Den styrka och ärlighet du förmedlar/beskriver i boken har gett mig stor styrka och kraft att jobba med detta. Har tagit flera steg i rätt riktning bara sedan jag läste ut boken i fredags. Tack! ...
 
Oj, jag var tvungen att fälla en liten glädjetår när jag läste mailet! När jag skrev boken var det precis detta jag ville: Att beröra och hjälpa. Även om det bara skulle vara en enda kvinna, så skulle det vara värt det. Underbart! Oj, nu kom det en liten tår igen. :)