söndag 2 oktober 2011

Spegelvänd

Jag stod och tvättade händerna igår på festen och såg då mig själv i spegeln. Vi hade fåniga namnlappar på oss som jag hade skrivit. På fullt allvar står jag och läser på lappen och undrar varför den är spegelvänd ... Jag är nog inte så intelligent som jag tror.

8 kommentarer:

Frida Åberg sa...

Hehehe, inte sâ intelligent, eller möjligtvis överförfriskad?

Skulle kunna göra samma sak själv, om det är till nâgon tröst...

Anonym sa...

Min reflektion när jag läser din blogg är så många kärleksfulla ord om en älskad son, men de få gånger sambon nämns framställs som ett objekt att basa över. Har han inte gjort sig förtjänt av samma kärlek och omtanke?

Hanna Lans sa...

Frida: Ha ha, ja, så kan det ha varit. ;)

Anonym: Här på bloggen försöker jag att inte nämna någondera särskilt mycket. Men att jämföra kärleken till ett barn med kärleken till en man, det känns inte riktigt sunt.

Anonym sa...

Det finns många sorters kärlek. Kärleken till ett barn och till en man är olika till sin natur, men kärlekens omfattning behöver väl inte vara olika för det? Vad betyder jämlikhet vid spisen om det inte finns jämlikhet i hjärtat?

NEWYORKMAMMAN sa...

Jag blir lite upprörd av Anonyms kommentar. Som jag kommenterat förut är Hanna en vän man kan lita på och som alltid är rak och ärlig. Att hon skulle bossa runt med en man rimmar illa med hennes personlighet eftersom det är det värsta hon vet. Om mannen själv är oförmögen att ta plats är en annan sak, men det ska inte Hanna lastas för i så fall.

Hanna Lans sa...

Tack fina NYC-mamman!!

Jag blir väldigt ledsen när jag läser Anonyms kommentarer. Uppenbarligen är det inte någon av mina bloggläsare, eftersom den då inte hade kunnat referera till inlägg om min sambo där jag skulle framställa honom som ett "objekt att basa över". Eftersom det inte finns några sådana inlägg. Varken direkt eller indirekt. Av respekt för min sambo vill jag inte alls skriva om honom, och har jag ändå gjort det så har det varit i förbifarten och neutralt.

Återstår någon person i min närhet och då blir det verkligt obehagligt. Att alla inte kan gilla alla är fullt naturligt, men sådana här kommentarer sårar även min sambo. En person som Anonym tydligen ömkar, och inte borde vilja skada. Hur tänker Anonym där?

Egentligen tycker jag att sådant här bör bemötas med tystnad. Eller så kan Anonym rakryggat istället kontakta mig privat. Att lägga ut sådana här kommentarer på någons blogg är totalt omdömeslöst. Och väldigt väldigt sorgligt.

Agneta sa...

Jag skulle kunna göra exakt samma sak!!!

Och vad gäller anonyms kommentar... näe orkar inte ens kommentera den. Så onödig och dum.

Hanna Lans sa...

S.O.S: Skönt att inte vara ensam om att göra helknasiga saker. :) Och ja, Anonym känns både onödig och dum.