lördagen den 31:e december 2011

Man har det inte roligare än man gör sig

2011 var ett år i förändring. Januri känns som en evighet sedan. Februari likaså. I mars vaknade jag upp ur en lång koma och satte fart på mig själv. Hyrde ett kontor och avslutade min andra vuxenroman. Eller, redigering kvarstår till viss del, men det där kontoret var livsavgörande, och manuset har början, mitt och slut. Sedan blev jag erbjuden ett jobb. Som jag tackade ja till. Som nu har utökats. Underbart. Men, resten av livet då? Just nu behöver jag lite riktning och i brist på en vis gumma som kan berätta vad som kommer att ske, så fortsätter jag med numerologin. Förra inlägget var tydligen tarotkortsdragning, inte numerologi i egentlig mening. Jaja, jag är novis.

Ingen annan än jag själv är säkerligen intresserad och detta inlägg blev på tok för långt, så sluta ni att läsa här. Återstår bara för mig att säga GOTT NYTT ÅR!

Men för er som vill läsa vidare, så kommer en tolkning av min person här.
Baserat på namn och annat:
===================
 Life Path Number:
===================
 - The Life Path Number is the road that you will follow through life.
 - It indicates your talents & abilities that will help you along that road.
 - These skills are the ones that will help you reach your destiny.
   (Total of the numbers in your Date of Birth)
----------------------------------
 Your Life Path Number is: 18/9/9
----------------------------------
With a Life Path Number of Nine your path will be one of compassion, tolerance and caring for the brotherhood of man. You have a very broad view of this world and you have a great love for all of the people in it. You are always trying to make the world a better place. You are a born healer and you are always trying to reach out to others. You are multitalented and you always strive for perfection. Your talents are best put to use for the greater good of mankind. You need to learn how to 'let go' of those that you can't help and keep focused on the bigger picture.

=================
 Destiny Number:
=================
 - Your Destiny Number reveals your life's purpose. What you must live up to in this life.
 - Your opportunities for success. Your spiritual mission.
 - The qualities & manner of living that you must develop.
 - What you are destined for. The target you are aiming for in life.
 - The kind of work that would be a natural expression for your Life Path.
   {Total of the letters in your full birth name.}
--------------------------------
 Your Destiny Number is: 8/8/8
--------------------------------
With a Destiny Number of Eight your mission in life has much to do with exercising power over the world. You have ambition, drive and enormous talent. You love to be in a position of authority.  Whatever your enterprise, you strive to be the best. You are highly competitive and you enjoy a good challenge. You are very confident of yourself and you are also very formal. You are very reliable, consistent and efficient. Your work is always of a high standard. You hate wasting time and you are usually well disciplined, well informed and well off. You will find success in finance, banks, insurance, real estate and government institutions. You are destined for material success. Get out there and be the masterful leader that you were born to be.

==============
 Soul Number:
==============
 - Your Soul Number tells you what you long for.
 - What your soul wants to express in this lifetime.
 -  It can tell you things like:
      - Your heart's desire
      - Your true motivation
      - What you long for
      - What you love best
      - What you need to feed your soul
      - What you value most.
   {Total of the vowels in your full birth name.}
-----------------------------
 Your Soul Number is: 19/10/1
-----------------------------
With a Soul Number of One you love to take the lead. You are ambitious, headstrong, independent and dominant. You seek to be the leader in any endeavour that you undertake. You have a great determination and willpower, and you really thrive on challenges. You love the foreground, the hot-seat of responsibility (you really hate passing the buck).You shun competition unless you feel that you really have the advantage. You prefer to work alone as you would rather stay away from teams, committees and mediocrity. You have been given all of the talents that you need to succeed. If you maintain balance in your life, by allowing others full expression of their thoughts and abilities, you will rise to the top of your chosen field and realise your dreams.

=====================
 Personality Number:
=====================
 - Your Personality Number (or the "outer you") is what is most obvious to others about you.
 - In other words it's how others view you.
   {Total of the consonants in your full birth name.}
------------------------------------
 Your Personality Number is: 34/7/7
------------------------------------
With a Personality Number of Seven you appear quiet, studious and often withdrawn. People see you as being serious, mysterious and just a little bit different than most. You are highly independent and self-sufficient. Your exceptional intelligence and wisdom are quickly noticed, and other people respect you for this. You can be a very hard person to get to know. You are usually well dressed and groomed and you have exceptional taste. You are an inspired speaker, but only when you are discussing subjects that really interest you. Your love of knowledge and wisdom shows.

==================
 Maturity Number:
==================
 - The Maturity Number (also called the Reality Number) attempts to tell of the nature of your own true self.
 - It is a compilation of your name & birthday vibrations.
 - It gives you insight into what you can expect in the second half of your life.
 - It indicates how you might interpret the combined energies of the Destiny Number & the Life Path Number.
 - Your Maturity Number reveals the ultimate goal of your life.
  {Life Path Number + Destiny Number}
---------------------------------
 Your Maturity Number is: 17/8/8
---------------------------------
With a Maturity Number of Eight you will grow in success and financial reward. As you mature you will find yourself deepening your commitment to work. You will find it easier to overcome difficulties that block your path, and your capacity to use power will grow. You will be recognised as a pillar of influence and dependability within your community.  Your wisdom and sheer commonsense will be recognised by many, and will attract important positions. It is possible that you will be given responsibility for the care and management of other people's property. You may also be asked to guide large corporations. You will organise and be involved in business matters until the last nail is in your coffin.

==================
 Birthday Number:
==================
 - Your Birthday Number influences the middle years of your life (28 - 56).
 - Your Birthday Number reveals your unique talents & tendencies.
 - Your soul chose your birthday because that day reflected what you need in this life to help you achieve your destiny.
   {The number of your birthday}
------------------------------------
 Your Birthday Number is: 23/5/5
------------------------------------
With a Birthday Number of Five you have an innate sense of adventure and a desire for constant change and stimulation. Patience is not your forte, but having your freedom is. You will find it very hard to make commitments or any sort. You are an excellent communicator and you have a magnetic personality. You are highly attractive to the opposite sex. You are forward thinking, resourceful, highly curious and you love movement.

Numerologi

Via Lovable kom jag till en sida om numerologi. Eftersom de flesta bloggare summerar sina år just nu och jag hellre gör något annat, så tog jag testet. Såhär ska mitt 2012 bli, och det är ju onekligen något att fundera över:

#5 Personal Year
Major Arcana Tarot Card: The Chariot
Key Words: Forward movement, progress, change, versatility.
There will be more freedom in your life this year, but also an inner restlessness and something pushing from within to make life changes. A good year for travel for both business and personal reasons. You must be prepared for the unexpected and unusual. Be progressive, but beware of burning bridges behind you that should be left to cross back over at some future time. Do not act in haste! This is a time for new study, new friends, and the old and outworn being replaced by the new. Late summer brings opportunity for thrilling change and new freedom.

Trevlig lista

Här ligger jag på en bra placering. Vad trevligt! Dessutom ligger flera vänner också på bra placeringar, underbart! Tyvärr måste jag erkänna att jag inte läst de flesta av böckerna på listan, många känner jag inte ens till. Sorgligt, måste läsa lite mer tror jag. Att smaken dock är som baken (jaja, slitet uttryck, so sue me) visas av att en riktigt dålig bok ligger som 5a. Den glömda trädgården. Vilket får mig att undra över vad jag skulle tycka om min egen bok om jag kunde läsa den objektivt?

fredagen den 30:e december 2011

Förväntan

Jag gillar fyrverkerier, det gör jag. Men jag tycker så ofantligt synd om alla djur som skräms ihjäl. Och all miljöförstöring som det tyvärr blir. Massa tungmetaller som vi glatt skjuter iväg. Detta till trots, så har jag inhandlat fyrverkerier idag till sonens stora glädje. En fyrverkeripjäs. Men sonens förväntan är lika stor för det. Bra.

torsdagen den 29:e december 2011

I gott sällskap

Wow, titta här! Vad snyggt det blev och i vilket sällskap jag befinner mig! (Skriv gärna en kommentar på Gazets sida, ju fler läsare desto bättre.)

Bild snodd från Gazet

Egenutgivarna

Webbsidan börjar ta form och Facebooksidan kan man gilla. Nu händer det saker!

Att sopa

Jag är 17 så trött på att sopa upp efter dårar. (Eller, en särskild dåre.) Men nu sopar jag igen. Och det lär inte vara sista gången. Morr!

onsdagen den 28:e december 2011

Bonniers

Jag köpte tidningen YourLife för att det kom en boktidning med. Som drivande i föreningen Egenutgivarna, känner jag att det är vktigt att ha koll på olika mediekanaler. Döm om mitt missnöje när jag insåg att hela bokbilagan var utgiven av Bonniers! En hel tidning om deras egna böcker och författare. Så läser jag en länk som en annan egenutgivare har skickat via Ansiktsbok. Att Bonniers köper upp än det ena än det andra. Det börjar bli monopol, och sådant är inte tillåtet. Ska någon stoppa, eller är Sveriges media redan alltför insyltat i det hela? Och det allra viktigaste: Hur utnyttjar vi det här, vi egenutgivare?

Platsen för brottet

tisdagen den 27:e december 2011

När man säger A

Efter att jag hade möhöhöö:at stod jag villrådigt där i rummet. Blev meddragen till det krypin där själva head-shotsen skulle tas. Jag överlevde två fotograferingar. Vem står ut med att stå någon meter från en professionell modell i bara kalsonger och försöka agera lugnt och sansat? Ja, inte jag i alla fall. Det hade jag ju redan bevisat för mig själv. Nej, fotostudion var inget för mig, man ville ju behålla sin air av cynism liksom. Ett krasst höjt ögonbryn lät sig icke göras. Så jag stapplade tillbaka till det däringa rummet igen. Trodde kanske att jag kunde behålla mitt lugn. Vilket lugn?

En av adonisarna kom fram till mig med ett papper. Han såg bekymrad ut och jag ville såklart agera the knight in shining armour. Han pekade på en fråga där på papperet. Frågan var om han hade motorcykelkörkort eller inte? Guden tittade bedrövat och förhoppningsfullt på mig. Han kunde nämligen köra motorcykel men han hade inget körkort. Jag öppnade munnen och ut kom - Höhöhö, why don't you just lie, höhöhö? Han såg lättad ut men lite förvånad. Jag såg min chef på andra sidan rummet, hon tittade utforskande på mig. Svallvågorna från min idiotreplik hade väl redan repellerat på andra väggen och var tillbaka där jag stod. Jag rusade ut ur rummet och upp till mitt skrivbord.

Någon vecka senare var kontoret fullt av förväntningar. Många ur personalen skulle följa med på den photoshoot som skulle gå av stapeln i Arizona. Tidningens största modereportage någonsin skulle nämligen fotas där. Jag var avundsjuk. Jag ville också följa med.

När de sedan kom tillbaka hade de tagit mängder av fantastiska bilder. De bästa någonsin. Typ. Men tillbaka i NYC visade det sig att de inte kunde använda fler än kanske tre foton. Därför att alla foton utan tre var tagna på en motorcykel som susade fram i öknen i full fart. På vanliga vägar, inte någon closed set. Det var tydligt, och en lögn hade inte suttit bra med myndigheterna. En modell som uppenbarligen kunde köra motorcykel men som inte lika uppenbart hade något motorcykelkörkort. Regelverket kring sådant är rigoröst. Vi snackar landet som älskar att stämma allt och alla. Modellen i reportaget? Just det, guden jag hade sagt höhöhö, why don't you just lie, höhöhö, till.

Och ja, när man får sparken i USA så får man en papplåda att lägga sina saker i. Och man får gå på dagen. Precis som på TV.

En helt annan gång

Nu tror ni säkert att jag slickade på någons mage sådär i förbifarten, eller drog med mig någon hem trots att jag var gift ...? Men nej, det jag gjorde var verkligen
d u m t. Rejältjävlaskitdumt. Och ledde till något gigantiskt negativt.

Nej usch vad jag skäms, jag måste vänta en liten stund till innan jag berättar.

måndagen den 26:e december 2011

Glamour

Jag sitter och tittar på The September Issue och drömmer mig tillbaka. Till då jag fortfarande bodde i New York och trodde att livet skulle ordna sig. Innan jag förstod hur oerhört dåligt jag mådde. När jag fortfarande försökte upprätthålla något slags liv därborta. Något slags drägligt liv. Något jag själv kunde landa i, något som inte hade med min man att göra. Något som bara var mitt.

Genom en väninna fick jag jobb på en stor månadstidning. Det varade inte ens ett år och var inte på heltid. Gud förbjude, jag hade ju barn och varken en närvarande pappa eller barnflicka för sonen ... Att försöka göra ett dugligt jobb på Manhattan under de premisserna ska jag ha en jävligt stor eloge för, I'm just sayin'. I alla fall. Jag älskade varje sekund av jobbet. Känslan att stå framför de där små bilderna på väggen, de som ska bli tidningen. Hur redaktörerna ändrade bildernas ordning, tog bort och la till.

Vi delade lokaler med "Shape". Det var stor skillnad på dem som arbetade på den ena och den andra tidningen. På Shape var det endast kvinnor som arbetade och de var oh so fit. Där jag jobbade var det 50-50 män och kvinnor och de kvinnor som fanns på kontoret gjorde inte mycket för att framhäva sina bästa sidor. Första dagen på jobbet trodde Jim i front desk på bottenvåningen att jag skulle på casting. Mycket smickrad sa jag som det var, att jag var photo editor assistant.
- Du borde gå på casting, replikerade han.

Jag älskade Jim.

En dag var det en casting på min tidning. För män. Min chef undrade om jag ville vara med. Jamenjovisst, svarade jag. Helt oförberedd på vad en casting innebar. På TV hade det handlat om svepande kameror och vackra människor. Men på TV är det ju inte på riktigt. Det går att slå ifrån sig. Jag tog några hoppsaskutt in i det rum där aspiranterna hade samlats för att fylla i blanketter och för att få allmän information innan de skulle ta av sig på överdelen och fotas. Tidningen jag arbetade för? Men's Fitness. Vi kan väl säga att männen i rummet var, eh ... vältränade? Med tanke på uppdraget de hade så förstår ni också att de var, eh ... vackra? Jag, drottningen av cynism och realism, stod dumbstruck mitt i rummet. Så mycket skönhet samlat på så liten yta. Vi snackar New York City. Vi snackar en internationell tidning. Vi snackar modeller. Femtio av världens vackraste män samlade på en liten yta om kanske 60 kvadratmeter. Ett underligt litet ljud slapp ur min strupe. Jag Möhöhö:ade. Jo, precis det där ljudet som slibbiga män med för många öl innanför västen gör när en bystig blondin går förbi i en bar. Möhöhöööö. Jag. Jag möhööhöö:ade.

Jag skäms fortfarande.



Sedan gjorde jag något dumt. Men det var så dumt att jag måste berätta om det en helt annan gång.

En lojal organisatör

Här gjorde jag ett skojigt test som jag starkt misstänker att jag tagit förut. Jag älskar ju tester av denna karaktär. Oftast stämmer de skrämmande väl dessutom ...

www.tidernasrekrytering.se

 

Den lojala organisatören


I din värld borde trygghet och traditionella värderingar premieras och du framstår ofta som den goda medborgaren. Du gillar att leda andra och med din utmärkta organisationsförmåga brukar du göra det med goda resultat. Människor runt omkring dig kan tycka att du har en lite väl klar bild av hur saker och ting ska vara. Förmodligen är du inte alltid medveten om detta eftersom du är extremt viljestark och brukar få som du vill. Fysisk aktivitet varvat med lite lugn och ro får dig att må bra och trivas med livet.

800

Tjajaha, 800 inlägg på lite drygt ett år. Gör jag inget annat än bloggar?

söndagen den 25:e december 2011

Vuxen Kitty

Nu har jag läst klart Desirée Fredlunds My. Det är en nätt liten bok i formatet och så himla fint satt inuti. Jag blir riktigt avis. Men jag lär av mina egenutgivande vänner och tänker minsann sätta min nästa bok med My som förlaga.

Nåväl. "My" har flera paralleller till både Marianne Cederwalls "Svinhugg" och Maria Ernestams "Kleopatras kam". Med en stor skillnad: När jag läser "My" skrattar jag högt! Mest åt Dunder, en hund med många åsikter. Men också åt polismannens förundran och de härliga beskrivningarna av desamma. Jag tänker flera gånger att om Kittyböckerna hade skrivits för vuxna kvinnor, så är det precis såhär de skulle vara. Så måste jag fnissa alldeles i slutet av boken där Desirée skrivit in just en referens till nämnda böcker. Mitt i prick, kan man säga.

Så  nu är det bara att vänta på nästa bok om My, och nästa och den efter det. För här tror jag verkligen att Desirée kan få till en bra serie med många läsare!

Som vilken lördag som helst

Jag erkänner: Utan snö ingen riktig julkänsla. Som infödd göteborgare kan jag dock hålla till godo med tjock dimma på julafton, då kan stämningen infinna sig trots att marken är lerig. Men igår ... Strålande solsken och några plusgrader. Påminde mer om en fin februaridag. Jag började leta pärlhyacinther och vädrade i luften efter tjäle som går ur jorden. Men den här vintern finns det inte tjäle som kan gå ur jorden i vår. Syrenernas knoppar är fint ljusgröna, magnolian förbereder sig för våren, flugorna surrar vid husknuten. Underbart att slippa de -20 C som vi haft de två tidigare vintrarna, men julkänsla? Inte ett spår.

Sonen var dock mycket nöjd med sina presenter, allra mest med en tuggummimaskin. Från sin mamma såklart, vem annars ger så onyttiga klappar?

lördagen den 24:e december 2011

Bästa julklappen

Jag öppnar min blogg en stund efter den mastiga julkalkonen och hittar en underbar julklapp. Förmodligen den allra bästa:

Hanna! Vilken bok du har skrivit! Jag fick nervösa ryckningar och blev alldeles matt av att läsa den, men vad jag tyckte om den! Vilket driv! Och fy fan rent ut sagt för vad du har gått igenom. Jag tycker att du är fantastisk, stark och klok.
Jag hoppas att du får en riktigt fin jul och att du snart kommer ut med en ny bok =)


Tack superrara du!

fredagen den 23:e december 2011

Suddig

Varför har min header helt plötsligt blivit suddig?

Varför môlar jag i mig chips?

Varför tar kalkon flera dygn för att tina?

Varför är köksbordet fullt med ingredienser?

Varför är det ingen som lagar mat?

*Muttrar för mig själv och häller upp lite glögg*

Hon är här nu!

Så kom hon äntligen, 19,5 centimeter lång och 150 g tung. Inte på något sätt prematur. Alldeles lagom stor och med friska färger. Som jag har längtat! Välkommen My!!

onsdagen den 21:e december 2011

Nyhetsvärde

Rättegången i Etiopien har fått mer uppmärksamhet än det här, och det är jag glad för, någon slags nyhetsrapportering tycker jag att tidningarna ska syssla med.

(Nu måste jag länka bara för att jag blir upprörd över vad som anses ha nyhetsvärde.)

tisdagen den 20:e december 2011

WTF?

S N Ö ? ? 

*Lägger mig på golvet och skriker som en treåring som inte får godis* 

Förväntningar

Jag frågade min mamma om hon ville läsa igenom det jag hittills skrivit på mitt barnmanus. Hon tackade glatt ja. Efter ett tag sa hon att det var alldeles för läskigt för att vara en barnbok. Läskigt? Jag stod frågande. Ja, svarade hon, någon ska ju dö. Någon blir ju förgiftad. Va? Sa jag, och undrade vilket manus jag egentligen gett henne att läsa. Jodå, det var mitt barnmanus.

- Det är väl inget gift i den? sa jag.
- Jo, det där de hittar i den lilla asken i sekretären.
- Men, det var ju bara ett meddelande på en lapp ju?
- Jamen, fortsatte hon, någon ska ju dö ju, det är för läskigt.
- Va? Sa jag igen. Den enda som dör är en tant på 105 år och även en stare som grannens katt Sixten hoppar på. Det är väl inte så himla läskigt?

Det visade sig att hon blandat ihop förutsättningarna för mitt vuxenmanus och mitt barnmanus och läst texten utifrån det. Tro tusan att det blir läskigt då. Fel förutsättningar ger ju helt olika sätt att läsa en text. Och så gick det upp för mig hur oerhört viktig baksidestexten är. Inte skriva på baksidan att någon dör, då blir det en läskig bok. Skriva på baksidan att ett mysterium ska nystas upp? Ja, det tror jag fungerar bra. Låta mamman fortsätta läsa manuset? Nix.

måndagen den 19:e december 2011

Ihärdighet

Persistence. Ett mycket vacker ord om det används rätt. Denna reklam flankerade motorvägarna på väg in till Manhattan då det begav sig. Ofta anser jag att reklam är av ondo, men denna visste var den satte sig. Att ge upp mina drömmar om att kunna leva på författandet? Never!

söndagen den 18:e december 2011

Storlekar

Jag köpte en jacka idag. I storlek L. Det kanske inte låter konstigt alls, men om man känner mig så kanske man höjer lite på ögonbrynet. Om en kvinna på 1,65 och 60 kg, måste ha storleken L, vad måste då en kvinna på 1,70 och 70 kg ha? För vem hänger det jackor i XS, undrar jag vidare? Tjejer på tio år brukar inte handla på damavdelningen.

Frukost

I fredags hade vi studiedag och fick bl.a. lyssna på en inspirationsföreläsning om att ta ansvar för hur vi själva mår. Det var mestadels riktat till hur vi mår psykiskt, och hur man kan göra för att komma ur ett negativt tänkande som inte leder till något konstruktivt. Negativt tänkande som drar ner oss själva och dem omkring oss. Inte en föreläsning om att vara HappyHappy eller amerikanskt överpositiv alltså. Vi fick också en nyttig frukost och ett träningspass. Som jag fortfarande har träningsvärk av men det talar vi tyst om. Så, nu har jag ätit nyttig frukost tre dagar i rad:

1 dl blåbär
3 dl Keso eller yoghurt
7 cashewnötter
en liten skopa linfrö

Kommer jag må bättre av detta? Kommer jag börja träna? Kommer det i så fall leda till att jag mår ännu bättre? Jag hoppas det, för även om jag mår bra, så känner jag tydligt att kroppen skulle kunna må bättre.

lördagen den 17:e december 2011

Jag saknar ord

När en polis säger att de aldrig sett en människa så sönderslagen, då vet man att det är illa. 1,5 år senare står hon på scen och ser såhär strålande ut. Verkligen en kämpe! Och jag, som faktiskt aldrig önskar livet ur en människa, blir galet mordisk.

Julkort

Igår damp det ner ett vackert julkort från en vacker kvinna. Vad glad jag blev! Tack fina rara!

fredagen den 16:e december 2011

Grattis till sonen

Åtta många år imorgon! Ikväll födelsedagsmiddag. Villsågärnaöppnapaketeninnanmiddagenmenfårinteförmamman.


Grattis älskade ungen min!

torsdagen den 15:e december 2011

En vecka kvar

Det är underbart att inte frysa, det är det. Nackdelen är att det inte blir någon julkänsla alls. Trots hyacinther och trots att granen i detta nu kläs för fullt av sonen och en kompis. Jag nyser av granen och ska snart värma glögg. Kanske tar jag en saffransbulle också. Det ska gå att få julkänsla även utan snö!


Några tända ljus gör väl också sitt hoppas jag.

onsdagen den 14:e december 2011

Att tänka rätt

I mitt inlägg från igår skrev jag i en kommentar till Anonym att jag egentligen mest reflekterat över hur löjligt det blir när den "rätta" vetenskapen endast är bevisad till 5% och för att bevisa dessa 5% så har man hittat på en partikel som man nu spenderat 60 år för att hitta. Den "rätta" vetenskapen har nämligen tolkningsföreträde framför virrpannor som pratar om möjligheten till andra energier, så som spöken exempelvis.

Anonyms kommentarer är tyvärr precis vad jag hade väntat mig och exakt det jag menar att denna vetenskap ofta står för. Ett förakt inför de 95% som man inte vet något om och ett ännu större förakt för människor som menar att de visst vet vad dessa kan bestå av. Annan sorts energi än den som kan mätas i partiklar. Partiklar som eventuellt finns, de är ju inte ens bevisade. I en kommentar av Anonym får jag höra att jag behöver söka hjälp. I en annan skriver han:

Den rätta synvinkeln är den rationella, vad fan ska vi annars gå på? Förvirrade människor som tror att deras sömnparalyser är ett tecken på högre makter?


Det finns absolut folk som är 100% säkra på att de har haft ockulta upplevelser, men det handlar snarare om psykisk ohälsa än något annat.

Vad annat kan jag säga än att jag verkligen tycker synd om enkelspåriga människor. Vad oerhört tomt livet måste vara för den som inte ens vågar titta längre bort än till en partikel som ännu inte upptäckts. Och vad är egentligen rationellt? Varför är det mer rationellt att tro på en partikel man inte har hittat, än att tro på energi som heller inte har bevisats? Same same liksom.

tisdagen den 13:e december 2011

Det här med galenskap

Ähum ... Så det är alltså endast 5% av all energi som går att bevisa?

Enligt standardmodellen finns tolv partiklar som all synlig materia bygger på. Men denna materia utgör bara fem procent av universums totala energi. Resten, mörk materia (25 procent) och mörk energi (70 procent), är osynligt och okänt.

Dessutom är inte standardmodellen 100% färdigbyggd, den bygger på att man hittat på en partikel. Denna har man letat efter i över 60 år och vågar jag ens gissa hur mycket pengar som lagts ner på detta?

Jag känner för att skrika att kejsaren inte har några kläder. Fem procent och den modellen är inte ens bevisad? Och denna föreställning får vara den allena rådande i världen? Hur kommer det sig att forskarna är dem vi ska lyssna på och som får Nobelpris och utrymme? Jag känner mig lite snuvad på min gymnasieutbildning. Jag gick naturvetenskaplig linje. Inget flum för mig inte.

Men nu känns det som att det är just naturvetenskapen som är flum.

Uppdatering: Jaha, se där DN har redovisat vad det kostar att hålla dessa experiment igång. 22 kronor om året per svensk. Hur var det nu med svälten i vissa delar av världen ...? Jo just det, tre små påsar nötcrème håller liv i ett barn. Kan jag få välja var mina 22 kronor går?

Egenutgivare

Såhär kan en sådan galning se ut.
Fotograf Johan Gustavsson

måndagen den 12:e december 2011

Tack, men nej tack

Flera bloggare skriver just nu om det här med refuseringar och formuleringar i desamma. Flera med mig, tycker att förlagen borde skippa sina standardrefuseringar och istället skriva något mer personligt. Andra tycker att det inte är förlagens sak att förbättra aspirerande författares manus. Där anser jag att diskussionen tar en vändning som inte var vår mening, vi som tycker att refuseringarna bör bli mer personliga. Vi har aldrig bett om att kommentarerna i en refusering ska förbättra vårt författande, vi har bara bett om en formulering som visar om vi är helt fel ute med just det förlaget.

Jag vill gärna jämföra med ett ansökningsförfarande. Just nu rekryterar jag nya pedagoger till förskolan. Jag söker förskollärare eller barnskötare. När någon som är utbildad svetsare söker, vad tycker ni att jag ska svara då? Det finns tre alternativ:

1) Tack, men nej tack.

2) Tyvärr passar du inte vår profil.

3) Vi söker en utbildad pedagog med examen från antingen högskola eller gymnasium, därför måste jag meddela dig att du inte kommer att kallas på intervju.

Om en svetsare söker tjänsten på min förskola och får svar nr 2, då innebär det att han troligtvis tror att jag inte tycker att hans engelska är bra nog. (Tvåspråkig förskola.) Han kommer därför fortsätta söka jobb på andra förskolor eftersom han har erfarenhet från att arbeta med barn och tycker att han är en hejare på just det. Han kommer få nej på nej på nej utan att veta vad felet är. Jag anser att det är min skyldighet att svara respektfullt och sanningsenligt. Det tar tre minuter att skriva ett sådant mail. Visserligen har jag då inte läst igenom ett manus på 300 sidor innan, men jag är också ensam om att ta besluten. På förlagen arbetar det ganska så många genomläsare, så arbetsbördan tunnas ut.

Respekt. Är vad jag tycker att alla levande varelser ska bemötas med. Det tar inte många extra minuter, men betyder väldigt mycket för den som bemöts på detta sätt.

Och ja, fallet med svetsaren är i allra högsta grad verkligt.

söndagen den 11:e december 2011

Nära Joanna

Nu har jag läst klart Joanna Björkqvists debutroman Nära dig. Jag är inte på något sätt en recensent, och det vet Joanna. Däremot är jag en alldeles vanlig kvinnlig läsare och det är hon också medveten om. Jag tillhör målgruppen och det är tydligt att hon vet vem målgruppen är. Det här är en bok med hög igenkänningsfaktor för oss som har barn. Framförallt för oss som har gått igenom en graviditet. Varför är det viktigt, kanske någon undrar? Jo, det är viktigt då boken tar upp alla de irrationella rädslor som kommer med en graviditet. Och som kommer vid en förlossning, efter en förlossning osv. Det där dumma glaset vin som man hävde i sig i början när man inte visste att man var gravid. Det var i d i o t d u m t och man h ä v d e i sig det. Det gjorde man. Förmodligen förstörde det glaset vin det lilla embryot så till den milda grad att ungen får bestående leverskador. Uschlig mamma som inte visste bättre den där dagen i graviditetsvecka ett ...

Boken igenom får man följa Sagas funderingar och rädslor. I backspegeln förstår de allra flesta mammor att de varit just irrationella och fnissar kanske åt sig själva. Men just där och då. Då är det hemskt. Egentligen skulle jag vilja trycka boken i händerna på alla nyblivna pappor. Inte för att förklaring ges på varför Saga beter sig och tänker som hon gör, utan för att bara berätta för dem att det är så här. Ingen idé att försöka förstå. Att en nybliven mamma är inne i en bubbla som verkar rationell för henne, och att det enda han behöver göra är att finnas där och nicka och skaka på huvudet vid valda tillfällen. Efter ett år ungefär kommer kvinnan komma ut ur sin bubbla. Så är det.

En liten twist en bit in i boken finns också. Och Saga får också sluta fred med sig själv och sin sorg över att hennes mamma inte längre finns i livet.

Mycket av Joanna själv kan skönjas i boken och det tycker jag känns mysigt. Så får jag lära känna henne ännu lite mer, denna ljuvliga kvinna som kommit in i mitt liv och förgyller min tillvaro!

Sista dagboksanteckningen tycker jag är särskilt vacker. Den är så nära. :)

The importance of being straight

Eller hur i helv-te överlevde jag den här dagen?


Jag försökte verkligen vara pedagogisk och få den yngre generationen att förstå nyttan med raka byggbitar. Så blev det ändå som det blev. Vad är väl det värsta som kan hända? Jo, är inte byggbitarna raka, så är det ohyggligt svårt att sätta ihop dem. Och det resulterar i brännskador på flera fingrar på den snälla mamman som inte är så snäll längre.

Nerver

Har bakat pepparkakshus med sonen och grannbarnen. Nu bubblar de i spa:t och jag försöker lugna mina nerver såpass att jag kan få ihop en sats julköttbullar. Städat har jag minsann också gjort. Jag är värd lite bubbel jag också. Men av den mer drickvänliga sorten.

Krigets vindar




Eftersom jag fick en liten tonårsbesatthet som ett brev på posten när jag tittade på Pearl Harbor.

lördagen den 10:e december 2011

Mothball Fleet

Sitter och tittar på filmen Pearl Harbor och funderar över livet. Som tonåring var jag besatt av andra världskriget. Jag läste allt jag kom åt och kanske ska jag vara glad över att internet inte fanns tillgängligt för allmänheten. Annars hade jag säkerligen suttit klistrad och googlat dygnet runt. Särskilt besatt var jag av flygplandet Spitfire. Såpass besatt att jag minsann skulle bli pilot. Sagt och gjort, jag började ta flyglektioner. Flög själv och var kaxig. Mitt 40-åriga jag sitter år 2011 och skakar på huvudet åt mig själv.


Vacker flygande maskin

Nåväl, where was I ...?

Jag kommer att tänka på första gången jag var i Kalifornien. Jag och sonens pappa skulle iväg till Tahoe och åka skidor. Vi åkte bil från San Fransisco och körde förbi en bukt där jag såg något. Nästan som en hägring. Kunde det verkligen vara? Vi körde närmare och jag frågade, säkert med något darrande stämma, om det verkligen var krigsfartyg från andra världskriget som låg ihopbuntade ute i bukten? Vi stannade och jag tog en massa bilder. Pelikaner flög förbi. Livet var magiskt. Där låg något som heter The Mothball Fleet, med historiska fartyg som upplevt hemskheter som inte går att ta in. Men där låg de, fartygen från min tonårsbesatthet. Det kändes som att vi hörde ihop.

När jag ser filmer från andra världskriget så händer något med mig. Nästan så att jag tror på re-inkarnation. Spöken tror jag ju uppenbarligen på, varför har jag då så svårt att tro på re-inkarnation? Two birds of a feather kan man ju tycka?



Det suger extra mycket i mig när jag ser the mothball fleet från luften. Något är det, men vad?

Det förbaskade moderskapet

Att älska ett barn är fruktansvärt ju! Jag menar, man vill att varje minut ska bli ens barns bästa minut ever, och när det inte blir det så blir man så besviken på sig själv. Även en neutral minut är ju sämre än den bästa minuten ever, så hur ska man någonsin kunna bli nöjd? Man gnäller ju ändå då och då, skäller rent av. När vardagsrummet strösslas av söndertrasade glasspapper, när svansen på hunden dras ännu en gång, när barnet i fråga leker den oh so wonderful härmleken. Det dåliga mammasamvetet när barnet, trots skäll, glatt skuttar vidare och blir överförtjust när han får veta att han kan sova i mitt rum i natt. Som det
g n a g e r, skitsamvetet.

Älskade pojke-galningen-min, mamma vill det bästa men är bara människa.

Karl-Bertil

Ett sådant fint initiativ! Via My, Myself & I hittade jag hotellets vision om en fin jul till alla. Det enda jag väl tycker sisådär om är att de "behövande" måste ansöka om att få en julklapp och sedan berätta mer vid ett personligt möte. Hade det inte varit enklare att involvera Socialtjänsten och på så sätt få reda på vilka som är just behövande? Jag hade själv varken velat skicka en ansökan eller komma på ett peronsligt möte till hotellet för att berätta om min svåra situation. Det känns faktiskt inte alls värdigt. Men det åsido, så tycker jag att det luktar lite Karl-Bertil om det hela, och det gör mig alltid glad.

fredagen den 9:e december 2011

Jag är en herdegud

Även jag kände mig manad att ta testet som cirkulerar på FB: Vilken fiktiv karaktär är du? Och blev Pan. En herdegud som tydligen är både farlig och lockande. En spjuver men ingen festprisse och som gärna håller sig för sig själv. Tja ...

Det blåser

Som tur är hamnade den i backen istället för på husnocken. Hade kunnat bli väldigt dyrt.


torsdagen den 8:e december 2011

Det blir bättre

Idag har mitt bildältande från tidigare i veckan fått resultat. Tre eldsjälar samlades för att fota promotionbilder. Här ser ni en suddig snapshot tagen med mobilkamera, så den är ju inte det vi kommer att använda. Men ni anar upplägget?

Torsdagsenkät

Jag snodde en enkät av Duktiga Tjejen:

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Då satt jag i ett varmt New York och bondade med lokalbefolkningen och alla mysiga tjejer i Svenska Kyrkans kör. Terrordåden hade precis varit och det brann fortfarande vid Ground Zero. Låg vinden på från söder så stank det långt upp på Manhattan. Jag bjöd en massa människor jag inte kände på glöggfest i vår lilla tvåa på Upper West Side. Välbesökt och typiskt för mitt New York-liv.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

Då var jag hög på glädjen över att ha gett ut min debutroman och att den mottogs så himla väl! Jag skickade paket med böcker varje dag och strulade till det med fakturor. Men vad gjorde väl det?

3) FEM SNACKS DU GILLAR?

Fem? Ostbågar, ostbågar, ostbågar, ostbågar och ostbågar!

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL?
Lilla snigel, Imse vimse spindel, Lilla hästen Plopp, Barfota utan strumpor och skor, En sång om frihet. Jaha, det skulle vara populärmusik? Eh ... Räknas Bryan Adams sånger fortfarande som det? Summer of '69 svarar jag i så fall. Men inga fler.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MILJARDÄR?
Betala en privatlärare till min son som kunde följa med på en jordenruntresa som fick ta hur många år som helst. Om sonen skulle sakna sina kompisar skulle jag flyga över hans kompisar med familjer till dit vi befann oss. Jag skulle ge bort hälften av pengarna till behövande. Jag skulle göra innerstaden bilfri och jag skulle ..., nej, där tog pengarna slut.

6) FEM DÅLIGA VANOR?

Saker som ska plockas undan lägger jag i påsar och glömmer sedan av att plocka undan dem. Jag har alltså en massa påsar som står och skräpar runt om i huset. Jag pillar mig i ögonvrån när jag funderar. Om ni ser mig med lite rödrimmade ögon så vet ni att jag har funderat extra mycket. Jag är urdålig på att somna. Jag harklar mig alldeles för ofta, hälften hade varit nog. Jag dricker juice rakt ur kartongen. Nasty.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Läsa. Skriva. Kramas med sonen. Pyssla. Jobba.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:

Jag kan nog få för mig att klä mig i det mesta. Men smutsiga saker går bort, eller kläder med noppror. Jag skulle inte (kan inte skriva aldrig, för jag köpte det till min pappa på det glada 70-talet när butiksbiträdena inte hade några restriktioner vem de sålde tobak till) köpa cigaretter eller annan tobak. Hmm ... Den här frågan var ju jättesvår. Jag kan nog tänka mig att köpa det mesta, bara jag har råd.

Nu in i duschen, sedan promenad med hundarna, sedan jobba och sedan: Fotograferas!


onsdagen den 7:e december 2011

Bastu

Med de två senaste vintrarna i färskt minne, med thermosbyxor, fleecetröja och fem täcken för att hålla värmen, vägrar jag dra ner på pannan. Men nu börjar till och med jag tycka att det är aningens varmt här i huset.

tisdagen den 6:e december 2011

Drömmar

Chase your dreams, don't let your dreams chase you.

Ibland hör man bra saker på TV i precis rättan tid.

måndagen den 5:e december 2011

Måndag

Men alltså: Jobba, Bosse, jobba, intervju, gråta, äta, prata i telefon, jobba.

Mitt manus då? Va?

söndagen den 4:e december 2011

Mitt forna hemland

Oj, jisses, vad jag sitter här och skrattar. Ja, vad ska man säga? Snällra rara USA. Jultomten?

På den tiden då jag fortfarande var lyckligt (nåja) gift, så fnissade ofta min dåvarande om min svenska krasshet. Sonen fick veta att sprutor gjorde ont, att man kommer att dö så småningom och att världen är en hård men skojig plats. Att tomten inte finns fick sonen alltså med modersmjölken. Jag märker nu när jag är lyckligt (nåja) skild, att pappan försöker ta tillbaka lite mark i föräldraskapet. Sonen kommer ofta hem från sina besök hos pappan och frågar hur det egentligen är. Finns tomten eller inte?

HAHAHA! Sorry, det här är allvarliga saker, jag ska inte förlöjliga det. Jag går och lägger mig istället.

Lördagen i bilder

Den som avskyr blixtbilder får nöja sig med halvskärpa.






Efter releasepartyt åkte jag in till stan och tog en drink med FridaAveny Ett. En lång och underbar lördag!


Det här med att ta bild på sig själv ... Det här med att ta bild på sig själv tillsammans med någon som är många långa centimetrar längre än en själv ... Vi kan väl nöja oss med att säga att resultatet är strålande om man tänker in alla faktorer.

Dikt från förr

När jag var liten och yngre än vad jag är idag, så gillade jag att skriva dikter. När jag försöker nuförtiden så blir det limerickar. Jag vet inte varför. Den här skrev jag som äldre tonåring:

As I dreamt of eternity
I felt a sting of stupidity
Who am I to have that thought
I didn't struggle I haven't fought
For right or justice of any kind
Nothing good - nothing bad, on my mind
To be on earht, just living here
To feel the wind, the atmosphere:
I don't have to prove eternity
Life itself is my entirety

Att leva, det är verkligen bara bäst!

lördagen den 3:e december 2011

Releaseparty

Joannas releaseparty bjöd på underbart mingel med underbara människor och underbart gott att äta! Mina bilder blev helkassa men kanske att jag lägger upp bilder imorgon ändå. (Sladd hemma, Hanna borta.)

Eftersom jag är totalt fixerad vid mig själv just nu, eller, snarare bilder av mig själv, så lägger jag upp en till. Rakt av snodd från Joannas blogg. Där är vi nämligen på bild tillsammans. Vi som ska fotograferas senare i veckan. Ser jag ut sådär? Vad signalerar jag där? Galet många tänder verkar jag i alla fall ha.

Morbid

Men, om man nu skriver om att ta död på några karlar? Om man tycker att otäckheter, det är nog min grej, hur marknadsför man sig då?

Barnboksförfattarinnan?
Kanske såhär?


Det här blir svårare och svårare. Och nej, ingen av bilderna ska användas, de anger bara en riktning. Bilder tas senare i veckan.

Chic-lit

Kanske en sådan här om man ska marknadsföra sig som chic-lit författarinna?

Seriös

Vilket varumärke är jag? Alltså, vad symboliserar mig allra bäst? Är jag seriös, oseriös, hoppetossa, jurist, förskollärare, mamma ...? I kombination med författare alltså. Och hur H U R i hela fridens namn symboliserar man detta med en bild? EN bild.

Exempel på vad jag tycker är en seriös bild:

Skrivaradventskalendern

Hoppas jag att ni inte har missat? Ni som skriver, eller vill komma igång  att skriva romaner, alltså.

fredagen den 2:e december 2011

Porträttbild

Så vi snackade porträttbilder idag på mötet också. Rakt framifrån? Snett framifrån? Gruppbild? Artistisk? Realistisk? Vad ska bilden signalera? Seriösa författare? Snygga författare? Utseendet kan man tycka inte borde betyda något vad gäller en romans författare, men tyvärr gör det nog det trots allt. Men vad säljer mest, en snygg författare eller en seriös? Beror på litteraturen kanske någon säger, men gör det verkligen det? Vad är bäst, svartvitt eller färg? Ska man fotograferas inomhus eller utomhus för bästa hudton? Många frågor som måste få ett svar.




Uppdatering: Jag tänkte inte använda någon av de här bilderna, men det var dem jag hittade som kunde visa lite skillnader. På mötet pratade jag om Bokhoras bild, men nu när jag tittar på deras blogg så ser jag att det inte alls var den jag menade.

Stadgar och annat skoj

I eftermiddag, tidig kväll, hade vi ett första möte i egenutgivarföreningen. Tre bestämda damer med nära till skratt och med enorm styrka fick ihop stadgar, mål, syfte och ansvarsfördelning. Nu återstår b a r a resten. Jag är så snurrig av mina intryck att jag inte orkar laga mat. En halv påse ostbågar och två kokta ägg och efter det rasa ner i soffan framför något på TV. Jag kommer inte orka byta kanal ens, så jag hoppas att programmet som slås på inte är alltför kasst. Jag orkar nämligen inte bli irriterad heller.

torsdagen den 1:e december 2011

Bergsprängare

Ett inlägg hos Onekligen fick mig att vandra längs med Memory Lane en stund. Visst har jag fotograferat TVn några gånger. Senast faktiskt nu i höstas, fast då var det en outift från Sex & the City som jag ville föreviga. Nåväl, hennes inlägg fick mig att tänka på hur det var att vara tonåring dåförtiden. Innan CD-skivorna. Innan Spotify. Då, när man gjorde blandband. När kassettbanden trasslade sig och man köpte särskild tejp som man lagade dem med. En skalpell och tungan rätt i mun var vad som krävdes. En blyertspenna att rulla tillbaka bandet med. När man sedan spelade kassettbandet igen så hördes det nästan inte var man hade lagat bandet. Jag blev nostalgisk när jag tänkte på min bergsprängare. Som jag krampaktigt höll upp mot den enda högtalare (vi snackar mono-ljud, vet man ens vad det är nuförtiden?) som fanns från TVn för att spela in, håll i er, Shakin' Fredrik ... Ljudet svajade, men jag var glad ändå.

Förlorare

Fyrtioårig ful finnig förlorare. Författarinnan fräser: F-N!


Nä, det blev inga 50.000 ord.

Scum-manifestet

Jag var publik på Debatt förra veckan. Där skulle bl.a. Scum-manifestet och Turteaterns uppsättning av densamma diskuteras. Motståndarna var män såklart. Det är ju dessa som manifestet vänder sig mot. Men det som blev pinsamt var att dessa män inte hade sett pjäsen, och ändå hade en åsikt. Om detta var medvetet av Debattredaktionen vet jag inte, men det förtog en hel del av djupet i åsikterna. Jag har inte heller sett pjäsen men uttalar mig inte heller emot den. När jag har läst i Solanas manifest har jag däremot mått dåligt. Att läsa bara en mening, eller varje mening för sig, är inget problem. Men uppradade efter varandra blir det obehagligt. Jag förstår att det är en satir, men jag förstår också att det ligger verkliga händelser bakom. Och jag ser ju också att byter man ut ordet "man" mot "kvinna" så blir texten långt mindre laddad. Och det gör mig ledsen. Så vana är vi alltså att läsa och höra förnedrande ord och åsikter att det inte längre är så laddat. Det som däremot gör mig väldigt glad, är denna fina och genomtänkta recension av pjäsen. Skriven av en man som reflekterar över rollerna och den snedfördelning som råder. Precis såhär tror jag att Turteatern ville att effekten skulle bli! Eftertänksamhet och kärlek. Inte våld och hat.